Arne Jacobsen’s typografi på krus. Les mer her:

Design Letters + Arne Jacobsen

Stringhyllan, eller stringbokhyllan, skapades av Nisse och Kajsa Strinning 1949. Den består av fanerade hyllplan som hängs på plastöverdragna metalltrådsgavlar.

Det började med att Bonniers folkbibliotek initierade en tävling 1949, där de sökte en monterings- och utbyggbar bokhylla. Nisse och Kajsa Strinning skickade in sitt förslag som var en sorts utveckling av ett diskställ som hette Elfa som Nisse designat några år tidigare. Hyllan, som kom att få namnet String, vann tävlingen. Efter att den förevisats påH55-utställningen i Helsingborg 1955 kom den att bli en enorm försäljningssuccé långt in på 1960-talet.

Senare utvecklades serien från att ha varit vägghängande till att också få en golvstående modell med bland annat vitrinskåp, chiffonjé, lådsektioner, sekretär och tidningshylla.

Stringbokhyllan har börjat nyproduceras igen.

Fra Wikipedia

Oh don’t don’t don’t
Get up
I can’t see the sunshine
I’ll be waiting for you, baby
‘Cause I’m through
Sit me down
Shut me up
I’ll calm down
And I’ll get along with you

Å se slottsparken kledd i vakker vinterdrakt:

Å spasere langs Akerselva:

Å titte ut av vinduet på Paulus’ plass for å se dette:

Eller dette:

Av og til ser det sånn ut:

Å treffe på bestefars gamle boble, som har flyttet fra Molde til Oslo, i Markveien:

Å gå tur på Kampen for å finne dette stedet:

Å gå til jobb en tidlig vintermorgen:

Å se trærne kaste skygger på blokkene på Akersryggen en sen kveld:

Å drikke milkshake til jeg blir kvalm på The Nighthawk diner:

Å titte ut på sykkelparkeringen utenfor:

Å kjøpe kaffe med I <3 u på:

Å få besøk av mamma og dra på shopping på Majorstua:

Å være i Paulusparken og treffe på en and:

Eller grille med gode venner:

Å titte ut av kjøkkenvinduet en tidlig morgen:

En sommermorgen:

Å se ettermiddagssola ved Ullevål sykehus:

Å møte katter i Markveien:

Dette er min by. Jeg elsker den og skal fortsette med det. Klem fra Ingrid

I follow you into the park, thru the jungle thru the dark
Girl aint never loved one like you
Moats and boats and Waterfalls, Alleyways and payphone calls
I been everywhere with you
Laugh until we think we’ll die, barefoot on a summer night
never could be sweeter than with you

Please don’t say we’re done
When I’m not finished
I could give so much more
Make you feel, like never before
Welcome, they said welcome to the floor

(Heart skipped a beat – The xx)

Som om at det noen gang er verdt det. Jeg sier alltid at jeg ikke vil holde tilbake, at jeg foretrekker å kaste meg ut i det fremfor å holde tilbake følelsene. Også får jeg heller tryne noe jævlig. Det er ikke sant. Jeg foretrekker på ingen måte å sitte tilbake med vondt i hjerte.

Så Ingrid: Les dette neste gang du er i ferd med å bli forelska. Om og om igjen. 100 ganger.

Sånn, nå kan du gå ut å bli forelska. Litt ihvertfall.